Mentor och elev hjälper ledarskapet att växa
De träffades för fem år sedan i ICLD-programmet “Local Political Leaders – Capacitating Women in Politics”.
Mentorn och studenten som blev samarbetspartner och vänner för livet.
– Att stärka kvinnors ställning har alltid varit ett stort mål för mig. Genom programmet kunde jag hjälpa kvinnor i andra länder som ville bli politiker och ledare. Jag gillar tanken att vi kan dela med oss och stärka varandra, säger Gunilla Hjelm.
Gunilla Hjelm, tidigare ordförande i kommunstyrelsen i Vetlanda, kom i kontakt med ICLD genom ett av kommunens samarbetsprojekt i Namibia. Det ena ledde till det andra och ett par år senare anmälde hon sig som mentor i ICLD-programmet “Local Political Leaders – Capacitating Women in Politics”.
I programmet mötte hon Malin Atieno från Kisumu i Kenya som började sin politiska bana som miljökonsult i valdistriktet Kobura. Hon blev senare ledamot i den regionala församlingen.
– Jag ville verkligen lära mig vad kvinnor kan göra för att bli politiker, säger Malin. Jag ville också träffa andra kvinnliga politiska ledare, och när jag började på programmet mötte jag min mentor Gunilla. Det var ett väldigt bra program.
Malin slutförde programmet och väl tillbaka i Kisumu blev hon Kenyas första kvinnliga valda majoritetsledare i den regionala församlingen i Kenya.
– Det var ett mycket stort ögonblick för mig. Gunilla var där och vi var oerhört stolta båda två, berättar Malin.
Tycker du att ICLD-programmet hjälpte dig att bli den ledare som vann valet?
– Programmet spelade en stor roll. Jag lärde mig att debattera, jag fick större självförtroende och lärde mig att disponera tiden som talare. Förut hade jag svårt att inkludera andra personer i mitt arbete, men det lärde jag mig att göra i programmet.
Hur viktigt var mentorskapet för kunskapsutvecklingsprocessen som ledare?
– Vi delade många idéer, vi hade mycket gemensamt och mötte samma utmaningar i våra samhällen. Gunilla hjälpte mig att hålla tiden och att ha en kalender, vilket är viktigt om man vill bli en välorganiserad ledare, säger Malin.
Gunilla och Malin märkte hur alla de små saker de hade gemensamt bildade en större, ömsesidig bild. De trivdes i varandras sällskap och utvecklade en vänskap som sträcker sig bortom kvinnligt ledarskap och politiska ambitioner.
Efter att programmet avslutades 2014 behöll de kontakten och har startat olika projekt där deras kompetens som politiska ledare kommer väl till pass.
– Jag har växt så mycket genom det har samarbetet. Jag har lärt mig att ta ett steg tillbaka och lyssna på olika perspektiv – jag ser mig själv som en öppen person, men jag har blivit ännu mer öppen tack vare det här programmet och de saker jag gjort efter det, säger Gunilla.
Hon är inte längre aktiv som politiker, men arbetar fortfarande med att stärka kvinnors egenmakt. Just nu fokuserar hon främst på Rag2Rug, ett företag som riktar sig till kvinnor med invandrarbakgrund som har svårt att komma in på arbetsmarknaden i Gunillas hemstad Vetlanda.
Malin, hur har programmet hjälpt dig att utvidga ditt nätverk?
– Jag var ledare redan innan ICLD-programmet, men bara i Kisumu. I programmet mötte jag kvinnor från Sydafrika, Uganda och många andra länder som jag håller kontakten med än i dag, säger Malin.
Hon arbetar inte längre som politiker, men tack vare programmet har hon skapat ett nätverk av kvinnliga politiker från olika partier i Kenya.
Vad var nyckeln till ert lyckade samarbete – och att det fortfarande är aktivt?
– Ömsesidig respekt och vänskap, och insikten att det är på lång sikt. Vi behöver inte stressa för att hitta nya projekt. Saker förändras omkring oss, vi är inte längre politiker men vi är fortfarande ledare i våra samhällen, säger Gunilla.
Kan det du lärt dig i programmet även användas i andra regioner och samhällen?
– Jag tycker att vi oftare borde se våra problem ur ett annat perspektiv. Och även om vi bor långt från varandra är vi alla människor med i stort sett samma problem, mål och behov, säger Gunilla. Vi har kommit långt i Sverige, men det är fortfarande långt kvar.
– Kvinnliga ledare är fortfarande förtryckta i mitt land, så vi måste jobba hårt, säger Malin. I Kenya finns väldigt få kvinnliga politiker, så när Gunilla kommer på besök bjuder jag alltid in kvinnliga politiker för att visa att vi inte är ensamma.
Malin Atieno önskar att det fanns ett regionalt ICLD-mentorskapsprogram.
– Om man vill förändra saker måste man börja från roten, säger Malin. Vi behöver välinformerade väljare som är medvetna om problemen, hur de påverkas och att skattebetalarnas pengar går till rätt saker.
Vilka kompetenser behövde du utveckla när du sökte till programmet, Malin?
– Jag ville förstå politiken och hur jag kunde bli en kvinnlig politisk ledare. Jag behövde lära mig hantverket, hitta verktygen i mitt politiska ledarskap. Jag är inte längre en högljudd politiker. Jag talar om de frågor som påverkar våra invånare och jag trycker inte ned någon för att få mig själv att framstå som bättre.
Var ser ni er själva om fem år vad gäller de här frågorna?
– Jag hoppas att jag har stärkt många kvinnor i mitt samhälle och att människor röstar på idéer och inte på hur rika politikerna är när det är dags för val, säger Malin.
– Mitt mål är att både Malin och jag kan fortsätta att vara kvinnliga ledare som kan hjälpa andra kvinnor att bli ledare, säger Gunilla. Och att vi fortfarande har många projekt igång.