Gröna urbana fickor blir hållbara oaser i Vračar

Arkitekten Ana Zelenovic arbetar på byggnads- och stadsplaneringskontoret i Vračar, en av 17 stadsdelskommuner i Serbiens huvudstad Belgrad. Nu har hon återvänt efter att besökt Sverige och Borås för att studera stadsplanering.
– Jag och min kollega sökte till det här ICLD-programmet för att förstå och lära oss hur offentliga rum behandlas i kommuner med ungdomar, säger hon.
 
Stadsdelskommunen Vračar har startat ett initiativ för att bevara och utveckla Vračar genom att designa vad de kallar ”urbana fickor”. Målet är att forma ett slags oaser invävda i stadsmiljön.
– Mellan 2010 och 2016 skapades flera urbana fickor i Vračar, berättar Ana Zelenovic.

Vilka utmaningar och möjligheter ställs ni inför?
– Med tanke på den stora bristen på grönytor, både i vår stadsdelskommun och i alla andra centrala delar av Belgrad, måste vi fortsätta att skapa nya miniparker och koppla samman dem till ett nätverk av gröna punkter på stadskartan.
I fortsättningen behöver dessa offentliga rum utformas så att de stämmer bättre överens med invånarnas behov, berättar hon. Dessutom är det viktigt att de är hållbara genom att vara underhålls- och energisnåla.
– Tidigare var huvudfrågan hur vi skulle få berörda invånare att engagera sig kontinuerligt. Det är svårt att involvera dem för att skapa lämpliga aktivitetsparker och underhålla de befintliga miniparkerna.

Försöker ni engagera lokala ungdomar i planeringsprocessen?
– Till skillnad från de äldre invånarna vill unga gärna bli involverade och delta i planerings- och underhållsarbetet. De bidrar med egna förslag på aktiviteter som de vill se i det aktuella området.
    
Vad var det viktigaste ni lärde er under era tre dagar i Borås?
– Borås var en intressant upplevelse. Det som förvånade oss mest var de olika sätt som invånarna kunde delta i beslutsfattandet kring övergripande planer och detaljplaner. Hur människor på olika avdelningar i kommunen samarbetade och bjöd in invånarna. Och Boråsbornas deltagande och engagemang var en positiv överraskning.

Vad var mest intressant?
– Konstruktionen och ombyggnaden av offentliga rum, och att lokala företagare var intresserade av att medfinansiera sådana projekt i anslutning till sin verksamhet. Och det djärva draget av Borås att bygga och förvandla vägar till gågator är en frisk fläkt och härligt positivt tänkande.
Ana Zelenovic tycker också att gatukonsten i Borås var ”levande och spännande”.
– Street art-festivalen som kommunen finansierar är ett stort plus för invånarna, men också för turisterna, säger hon.

Hur fungerade diskussionerna med det svenska teamet?
– Agnes Sandstedt, planarkitekt i Borås och hennes kollegor förklarade deras hållbara stadsutveckling på ett lättbegripligt sätt. Trots att det serbiska systemet är centraliserat på en hög politisk nivå och Sveriges system är mer decentraliserat med omfattande kommunal beslutsrätt, påminner ländernas övergripande planer, detaljplaner och bygglov om varandra. Men deltagandet från invånarna ligger naturligtvis på en högre nivå i Sverige.

Kan du ge ett exempel?
– När Agnes berättade att dagisbarnen i Borås fick rösta på vilken lekplats de ville ha i stadens centrum blev vi förbluffade över att det var den lösning som fick flest röster som faktiskt också byggdes.

Kunde ni ta med er några användbara idéer hem?
– Vi tog med oss att alla möjliga sociala grupper kan delta i beslutsfattandet i både vardagsfrågor och större frågor.