Utsatthet och våld orsaker till migration

Jesse Ribot, professor i geografi och antropologi vid University of Illinois i Urbana-Champaign, och Papa Faye vid forsknings- och utvecklingscentret CADRE leder tillsammans det ICLD-finansierade projektet Global Talk and Local Walk. SDG 13 & 16: Local Democracy and Vulnerability Reduction in Africa: Political Representation under a Changing Sky.
Projektet har som mål att förklara alla bakomliggande orsaker till den klimatrelaterade migrationen från västra Sahelområdet i Afrika till Europa, med fokus på de lokala myndigheternas roll i migrationen.

Varför är er forskning intressant för de länder som migranterna kommer till?
”Om en vill minska flödet av migranter till Europa är det en bra början att försöka förstå varför de migrerar”, säger Jesse Ribot. ”Det är rimligt att anta att det skulle underlätta åtgärder som gör migration mindre lockande och att stanna ett rimligare alternativ. Vi vill förstå vilka faktorer det är som får att unga män (för det är nästan uteslutande unga män som migrerar) att ge sig iväg på en livsfarlig resa på jakt efter en försörjningskälla eller ett nytt liv.”

Jesse Ribot berättar att de personer de studerar i Sahelområdet berövas sitt välstånd.
”Vi kan till och med kalla det stöld. I många studier kallas migranterna för klimatflyktingar. Men det finns inte en sådan kategori flyktingar. En flykting är någon som flyr från förföljelse. Förföljelse är en handling som utförs av en eller flera personer – inte klimatförändringar eller andra ouppsåtliga katastrofer. Att kalla dem flyktingar är bara förvillande och döljer andra bakomliggande orsaker. De som bor i Europa borde försöka se hela problembilden bakom migration.”

Är det korrekt att tala om migration snarare än en flyktingkris – är det så vi ska hantera den känsliga situationen?
”Alla migranter är inte flyktingar. Definitionen av en flykting är en person som tvingas fly från sitt land för att undvika våld eller förföljelse. De flyr eftersom de har god anledning att vara rädda för övergrepp – på grund av sin tro, sitt etniska ursprung, sina åsikter, sitt kön eller sin sociala identitet. Många migranter flyr på grund av en kombination av misär och längtan snarare än rädsla.”

Med vetskapen om hur desperata dessa migranter är och vilka fruktansvärda förhållandena som råder längs vägen är Jesse Ribot och hans team övertygade om att en blockad i internationella vatten utanför Libyen absolut inte är en lösning, utan ett brott mot folkrätten.
”Tyvärr finansierar EU nu Italien att utbilda den libyska kustbevakningen att återföra migranter till Libyen. Det är en fruktansvärd handling – det är som att knuffa tillbaka människor in i ett brinnande hus”, säger han.

Vilka insikter kan din forskning ge politiker i Europa för att hantera migrationssituationen?
”Jag vet inte om vi har ett svar på det ännu – eller om vi någonsin kommer att få det. Men vi kan i alla fall tala om för de europeiska beslutsfattarna att en mur till havs inte är en moraliskt godtagbar strategi. Vi kan också berätta för EU att det definitivt inte angriper problemet vid källan, vilket är det uttryck EU:s beslutsfattare använder för att beskriva sin blockad.”

Jesse Ribot berättar att de gör oväntade upptäckter, bland annat om farorna längs de unga migranternas resväg.
”Vi ser att de utsätter sig för oerhörda risker. De korsar Sahara, tas tillfånga av rebeller i norr, Al Qaeda och Boko Haram – eller ännu värre, av Libyens militär. Både militären och de här grupperna utnyttjar ungdomarna som slavarbetare och kräver lösensummor av deras redan fattiga föräldrar.”

Vilka kan få sina röster hörda genom det här projektet?
”Migranter och deras föräldrar. Jag vill också ge en röst åt de unga män och kvinnor som inte flyttar. Deras liv påverkas enormt av migrationen. Män som stannar kvar föraktas. De unga kvinnor som blir kvar är ofta bortgifta till frånvarande migranter, och det är ingen lätt situation att leva i. Jag hoppas att det här projektet kan synliggöra landsbygdsbefolkningen i Sahelregionen och de systemproblem som är källan till deras situation – och deras hopplöshet.

Det låter som om projektet målar upp en dyster bild.
”Vi måste förstå att de här människorna helt saknar framtidstro där de bor. Och vi måste också förstå varför de saknar framtidstro.”

Vilka svar hoppas du att forskningen ska ge?
”Som forskare börjar vi med en fråga som vi vill ha svar på. Men vi förutsätter inte att våra hypoteser överensstämmer med de svar vi får. Därför måste vi lägga vår agenda och eventuella förväntningar att hitta en lösning åt sidan tills vi är klara med forskningen”, säger han.

Efter en noggrann analys av situationen kan de gå tillbaka till de frågor som motiverat forskningen. Vilka av de identifierade orsakerna är viktigast? Vilka kan förändras och vilka förändringar ger mest sannolikt en effekt?
Forskningsteamet tror att folkförflyttningen beror på exploatering och en skriande resursbrist som gör det omöjligt att investera i en framtid i regionen.

Det är svårt att identifiera en tydlig lösning på detta enorma problem:
”Jag vill helst inte peka ut en enda lösning på ett problem som är så komplext. Men jag kan i alla fall säga att vi lärt oss att inte kategorisera dessa personer som flyktingar, och att klimatet inte är roten till migrationen och deras lidande. Det är en insikt som måste vidareutveckla.” 

Jesse Ribot anser inte att fattigdom är ett naturligt tillstånd för människorna i regionen.
”Som vi ser det beror det på exploatering – ett strukturellt, tyst och långsamt våld som hotar hela populationer, gör dem otrygga och sårbara, krossar deras hopp och gör det omöjligt för dem att föreställa sig en framtid.”

Hur viktig är finansieringen från ICLD för forskningen?
”Vi hade inte kunnat genomföra det här forskningsprojektet utan stöd från ICLD. Andra eventuella finansiärer har för långa ledtider. Bidraget har varit oumbärligt. Forskningsförslaget inspirerades av vissa händelser som vi kände behövde förklaras. Nu finns det gott om resurser för migrationsforskning. Men tack vare ICLD kunde vi komma igång långt före många andra institutioner och kan därför presentera våra resultat i god tid.”

Hur kan forskningsresultatet appliceras på bäst sätt?
”Det bästa vore att använda resultatet opportunistiskt. Jag tror på att vara på rätt plats på rätt tid med rätt kunskaper. Vi vet inte än hur resultat kommer att se ut. Vi vet inte heller vilka möjligheter som kan öppna sig för att applicera våra fynd. Därför kommer vi att sprida det brett – vi börjar med rapporter, fortsätter med publikationer, policydokument och alla andra arenor och forum där vi kan publicera våra resultat, till exempel konferenser, politiska diskussioner och presentationer för utvecklingsorganisationer.”