Medborgardialog för inkludering i Ale och Ghanzi i Botzwana
Förvaltningshögskolan vid Göteborgs Universitet arbetar med utbildning av tjänstemän med inriktning mot offentlig sektor.
Kerstin Bartholdsson och hennes kollegor blev intresserade av det ICLD-finansierade projektet om medborgardialog mellan Ale och Ghanzi i Botswana.
– Vi har en tradition av att jobba praktiknära genom ett aktivt nätverk med kommuner och regionen. För oss var det helt naturligt att gå in i ett sånt här arbete, säger hon.
Studien blev möjlig genom det av Verket för innovationssystem (VINNOVA) finansierade projektet KLOSS AkUt. Kerstin Bartholdsson har nu skrivit en rapport där hon beskriver mötet mellan två̊ demokratitraditioner, om kunskapsutbyte och lärande genom att ta vara på̊ varandras erfarenheter.
Olika utvecklingsnivåer i ett partnerskap verkar inte ha stått i vägen för ömsesidigt lärande?
– Man kan säga att personerna är precis som vi, men det Ghanzi representerar befinner sig på en annan utvecklingsnivå än vår. Det var inte svårt att mötas och förstå varandra, det finns en bra personkemi i gruppen. Det finns ett gemensamt globalt mål att jobba mot, Agenda 2030 och hållbar utveckling måste bygga på ett fungerande demokratiskt samhälle.
Förvaltningshögskolan har ett utvecklat nätverk med tretton av kranskommunerna och Västra Götalands regionen där en av kommunerna är Ale.
– Ale har en god vilja och ambition att arbeta med de här frågorna, säger Kerstin. Ale har i arbetet med Ghanzi fått sina teoretiska kunskaper om medborgardialog bekräftade genom att se hur man praktiskt arbetar i Ghanzi.
Rapporten säger att orterna genom sitt partnerskap har utvecklats genom att inspirera varandra inom olika områden.
– I Sverige har debatten de senaste femton åren handlat om att utveckla mötesplatser och uppmuntra till dialog, bland annat genom att bjuda in till informationsutbyte och inspirera till medborgarförslag. I Ghanzi har man en väldigt lång tradition av att mötas på öppna platser där man kan samla människor för att föra samtal och bli eniga.
Förutsättningarna är i praktiken olika – att i Ghanzi bjuda in till ett möte låter sig lättare göras än att i Sverige.
Men tankarna bakom deltagandet är precis samma.
– I Botswana handlar det mycket om utveckling, de vill bygga sitt samhälle underifrån genom deltagande och ge medborgarna möjligheter och en tro på sin egen förmåga att delta i en hållbar utveckling, säger Kerstin och fortsätter:
– Sverige har troligen en av världens bästa demokratier, vi har ett stabilt fungerande system, men att bjuda in till deltagande och tycka till i frågor innan beslut är taget är lite nytt för oss. Medborgarna bör komma in i ett tidigt skede för att ge politikerna underlag till beslut och på så sätt undvika överklaganden som kanske inte leder till annat än att det fördröjer processen.
Botswana är unikt i hur de får sin medborgardialog att fungera, det finns en mångårig och effektiv tradition att organisera medborgardialog.
Behöver man åka långt bort för att utvecklas hemma?
– Det är alltid bra att människor möts, men man kan fundera på om man behöver flyga långt bort eller om man kan ha skype-möten. Det personliga mötet är väldigt givande och utvecklande. Vi behöver lära av andra och genom att få nya vänner i andra kulturer får man en positiv bild av andra länder.
Kerstin Bartholdsson menar att det är viktigt att ha öppna ögon för det som sker i länder som är i en annan utvecklingsfas. Inte minst med tanke på Agenda 2030-målen.
Ale-Ghanzi-projektet har inspirerat Förvaltningshögskolan till nya forskningsidéer.
– Det har varit jätteintressant och fantastiskt roligt att få vara med i det här arbetet. Det stärker vårt kommunala samarbete, vi får in impulser från kommunerna vilket är väldigt värdefullt. Det här är ett spännande exempel på demokratiutveckling och som lärare vill jag alltid berätta om goda exempel för mina studenter.
Vilken nytta tycker du ICLD:s engagemang i de här frågorna gör?
– De har varit själva förutsättningen för att det ska ske möten av det här slaget. Människorna i Ghanzi hade aldrig haft möjlighet att komma till Sverige för att lära sig hur det fungerar här utan ICLD:s stöd.
ICLD:s engagemang har även skänkt legitimitet till Ghanzis sätt att arbeta och skapat förutsättningar för människor i isolerade byar att bli en del av sitt samhälles utveckling.
– Känslan av att få med dessa människor, att ge dem en vi-känsla, att de känner att de får möjlighet till utveckling och förbättring är fantastiskt värdefullt. Tack vare den internationella uppmärksamheten har arbetet lyfts till en nivå som gett Ghanzi en ny status i Botswana.
Något du blev överraskad av under arbetets gång?
– Hur välorganiserat och engagerat dialogarbetet är, hur de lyckas få människor med sig i processen att skapa förbättring. De ser verkligen dialog som ett starkt verktyg. Och det starka engagemang som finns för att utveckla sitt samhälle, att skapa en vi-känsla genom att få med människor i arbetet.
Ale har jobbat ganska mycket med frågan under senare år och upplever att de fått bekräftat sådant de redan vet. De säger att den stora vinsten med partnerskapsarbetet är att de har fått se hur dialogarbetet fungerar i praktiken i Ghanzi.
Vad anser du att Ale har fått ut av detta samarbete?
– Hur väl de förbereder dialogmöten och motiverar människor att komma. Att de alltid fokuserar på en fråga och på en intressegrupp samt att alla intressenter samlas kring frågan samtidigt, alla får samma information och alla får höra de andras synpunkter samtidigt, säger Kerstin. Ytterligare en sak som nämns är hur människor i Ghanzi respekterar varandra, alla deltagare får möjlighet att yttra sig och prata till punkt och ingen får avbryta. Mötet har ingen sluttid utan målet är att uppnå konsensus. När alla är överens då är mötet slut.
Här hittar du forskningsrapporten som pdf
Nedan läser du mer om partnerskapet.