Många utmaningar för Zimbabwe efter Mugabe

Zimbabwe försöker resa sig efter år av splittring, maktkamper och korruption. Befolkningen har länge plågats av hög arbetslöshet och längtar efter demokrati och ekonomisk tillväxt.
– Jag tror inte på någon stor förändring, säger Virginia Makanza. Det är samma gamla regering. Han hade chansen att bilda en koalitionsregering med oppositionen, och då hade vi inte behövt ett val som landet inte har råd med.
Har livet förändrats över huvud taget för vanliga människor sedan maktbytet?
– Inte än, förutom möjligheten att kritisera och den plattform på Facebook där han svarar på frågor som kommer från folket, säger Virginia Makanza, föreläsare vid Midlands State University och expert på lokal ekonomisk utveckling och hållbar försörjning.
President Mnangagwa vill locka utländska företag att investera och försöker reparera relationerna till väst. Om han kommer att lyckas eller inte beror på hur öppen han är för förändringar, menar Virginia Makanza. Vissa aktiviteter har startat med återupplivandet av Zimbabwe Iron and Steel Company (Ziscosteel), Sable Chemicals, ZimAlloys och andra företag.
Det är fortfarande amerikanska dollar och sydafrikanska rand som används som valuta.
– Det är bra. Så fort de lanserar en lokal valuta kommer inflationen att skena eftersom de kommer att frestas att trycka mer sedlar för att råda bot på dagens brist på kontanter, säger hon.
Vilka skulle du säga är de största utmaningarna för landet?
– Ekonomisk tillväxt, eftersom alla större industrier har slagit igen. Att skapa arbetstillfällen och förbättra levnadsstandarden genom att förbättra de lokala myndigheterna tjänster. Vår infrastruktur behöver verkligen rustas upp och vägarna är knappt framkomliga. Oförmågan att tillhandahålla vatten och sophämtning är några av alla problem, säger Virginia Makanza.
Arbetslösheten är ett allvarligt problem i Zimbabwe. Virginia Makanza hävdar att ingenting har förändrats – industrier slår igen och den informella sektorn sväller i takt med att befolkningen desperat försöker försörja sig.
– Det finns tusentals utexaminerade studenter från landets 21 universitet som inte lyckats få någon anställning, säger hon.
Korruption och svågerpolitik har inte försvunnit med Emmerson Mnangagwa som president, berättar Virginia Makanza:
– Det kommer att ta tid att bli av med det. Presidenten borde visa sitt engagemang att stoppa det. Och de offentliga utpekandena var bara ett spel för gallerierna. Vi förväntade oss att de stora aktörerna skulle pekas ut, men istället var det mindre importföretag.
Det går inte att ta tillbaka markreformen från 2000, säger hon. En markkommission har tillsatts och inlett sitt arbete.
Tror du att de vita jordbrukare och politiska motståndare som flydde landet under Mugabe kommer att återvända?
– De har fått tillåtelse att återvända och bedriva jordbruk i samarbete med zimbabwier. En del kommer tillbaka och några av de som flydde har signalerat att de har för avsikt att återvända. Vi hoppas att en av markkommissionens rekommendationer blir rationalisering så att ett fåtal inte äger det mesta av marken.
Rädslan för polisen och underrättelsetjänsten lever fortfarande kvar, i synnerhet på glesbygden, enligt Virginia Makanza.
– Men polisen har slutat att trakassera människor på vägarna och folk vågar säga ifrån mer, de är inte längre lika rädda.
Hur ser framtiden ut för Zimbabwe nu när Mnangagwa är president?
– Man måste skilja på Emmerson Mnangagwa som person och vad som är möjligt under hans styre. Det tar tid för industrier att öppna. Verklig förändring bygger på val, och val handlar inte nödvändigtvis om att vinna, utan att bemyndiga Mnangagwa att signalera en nystart, säger hon. För den kommunala sektorn ser framtiden ljus ut, eftersom vi har en ny minister med stor erfarenhet av lokalt styre och vi är hoppfulla att han kommer att kräva att kommunerna visar resultat. Den nya dispensen öppnar upp för den lokala ekonomin och de lokala myndigheterna att utvecklas.