Fältarbete under coronakrisen

”Andrew Tembo, en typisk zambier”, så presenterar sig Andrew när vi ses på vårt första onlinemöte. Sedan varnar han mig: ”Jag hoppas att internetanslutningen är vänlig mot mig. Internet är en utmaning i mitt land.” Idag kommer vi att prata om hur i ljuset av coronavirusutbrottet, har ämnet för Andrews forskning påverkat honom personligen. 

Andrew arbetade på Ministeriet för samhällsutveckling och sociala tjänster när han för första gången allvarligt riktat sin uppmärksamhet på problemet med energiförsörjningen för Zambias medborgare. Under en lång tid har statens energitillförsel varit beroende av vattenkraftverk runt om i landet. Dagens utmaningar handlar både om produktivitet och människors hälsa och är ett resultat av klimatförändringen, säger Andrew. Regnen har minskat och detta har påverkat vattennivån i Karibadammen, en av Zambias största vattenkraftverk som försörjer hela landet med kraft. För att hantera problemet använder man sig av så kallad selektiv urkoppling av last för att fördela elförsörjningen: “Många hushåll upplever dagligen strömavbrott som varar mer än 8 timmar i ett sträck, medan andra inte ens har någon tillgång till ström.” Senare kommer Andrew att berätta om hur han själv påverkats av problemet han valde att studera – nämligen hur han fastnat i Zambia under sitt datainsamlingsarbete mitt i coronavirusutbrottet och hur han tvingades fortsätta skriva sin masteruppsats i sitt hemland Zambia i stället för Sverige. Men låt oss återkomma till det.  

I sin ansökan om ICLD:s resestipendium förklarade Andrew att problemets omfattning kräver kommunernas engagemang i att tillhandahålla alternativa energikällor – annars blir konsekvenserna förödande för hela landet: 

– Om denna situation fortsätter, resonerar Andrew, så kommer staten att förlora miljarder dollar, eftersom affärsverksamhet och produktion störs ständigt, samt för att de dagliga funktioner för vilka effektiv energiförsörjning är helt avgörande har börjat svikta. Situationen är ännu mer allvarlig i stadsnära områden där 
affärsverksamheter har stannat av eftersom småföretagare inte har råd med
sådana alternativa energikällor som generatorer och solenergi. 

I februari var det äntligen dags för Andrew att åka till hemlandet Zambia och påbörja sin tidsperiod i fält för att samla in material till masteruppsatsen.  

– Jag lämnade Sverige den 20 februari. Här i Zambia registrerades de första fallen av covid-19 den 18 mars. Vid den tiden höll jag fortfarande på med att samla in data. När jag genomförde mina intervjuer ställde varenda tjänsteperson i Mufulira kommun och företrädare för lokala NGO:er en och samma fråga: ”När kom du från Europa?” Och bara efter att de hört mitt svar – i slutet av februari – blev de lättade. ”Then, you are fine”, sa de. De flesta av dem var tveksamma om de skulle överhuvudtaget interagera med mig. En annan utmaning hade att göra med det faktum att de flesta arbetar hemifrån. Efter att jag bokat intervjutider införde regeringen att alla skulle arbeta hemma. Det gick inte att hitta folk på sina kontor och jag var tvungen att planera om en hel del..

Den största utmaningen för Andrew hade dock med reserestriktioner och stängda gränser att göra. När fältarbetet i Zambia var framgångsrikt avslutat i slutet av mars och det var dags för honom att återvända till Sverige ställdes flyget in. Efter tre misslyckade försök att få nya returbiljetter till Sverige gav Andrew upp idén om att komma tillbaka till Sverige och till universitetet.

– Jag har känt mig stressat, deprimerad och sånt: Jag lämnade bagaget i mitt rum i Sverige. Jag kom till Zambia bara med tre par byxor, tre skjortor och en bärbar dator. Jag skulle samla in data, packa och återvända till Sverige där jag skulle fortsätta skriva mitt arbete. Sakta men säkert har jag nu börjat släppa tanken om att komma till Sverige.

Trots att Andrews institution vid Lunds universitet har gjort alla nödvändiga anpassningar för att möjliggöra onlineundervisning, så att han kan delta i seminarier, träffa sin handledare och även lämna in sin avhandling online när det blir dags, så rapporterar Andrew om stora utmaningar som ironiskt nog är kopplade till ämnet för hans avhandling: Han är tvungen att skriva mycket snabbt på grund av problematiken med elen. Den försvinner runt fem på morgonen och är inte tillbaka förrän fem på kvällen. “Eftersom min bärbara dator inte fungerar i mer än tre timmar, måste jag skriva avhandlingen riktigt snabbt – innan elen försvinner igen. Jag jagar bokstavligen tiden.”

Förvånansvärt, lyckas vi att genomföra vår onlineintervju från början till slut utan några större störningar.

– Nu, medan vi pratar, fortsätter Andrew, har jag ingen ström. När den är tillbaka igen någon gång vid klockan fem, kommer jag att skriva, skriva, skriva… Och i morgon upprepas exakt samma scenario. Det är så varje dag – allt på grund av effektbrist i landet. Vi är helt beroende av vattenkraftssystem och det är problemet. Klimatförändringar är ett faktum: Vattennivån i Karibadammen och i floderna har gått ner, och det var svår torka förra året…

Just därför fick Andrew inspiration att tillägna sina studier åt problemet med energiförsörjning samt att titta närmare på kommunernas roll i processen av tillhandahållande av alternativa energikällor.

– Även om det är en verklig utmaning för hela landet, så är det människorna på landsbygden som är mest utsatta – särskilt de som är involverade i den informella ekonomin. Dessa människor har ingen tillgång till el alls.

Resultat av Andrew Tembos fältarbete visar att den lokala regeringens roll i tillhandahållandet av alternativa energikällor snarare har förblivit perifer. Kommunen har inte intresserat sig för att utforska denna fråga, säger han. Samtidigt måste just denna fråga prioriteras i kommunerna.

Intervju av Olga Shadura