Erfarenhetsutbyte kring inkludering av flyktingar på den lokala nivån
Det blev ett välbesökt seminarium runt en angelägen fråga som omfamnar en allt större del av världen. Sverige upplevde under 2015 en flyktingvåg som ställde stora krav på samhället.
ICLD:s generalsekreterare Olov Berggren, hälsade paneldeltagarna och seminariebesökarna välkomna:
– Vi har stora utmaningar, vi behöver vara kreativa, modiga och uthålliga för att nå våra mål, sade han.
Utmaningarna ser lite olika ut beroende på vilket land, stad eller kommun man frågar, men i grunden är behoven ganska lika.
– En av de viktigaste frågorna för oss är att skapa boende för flyktingarna. Man behöver ha en bas att utgå från innan man är beredd att ta nästa steg, säger Susanne Hedlund, flyktingsamordnare i Botkyrka Kommun.
Hon inledde tillsammans med Joseph Ssenyonga, City Concil Member Uganda och Mark Ewesit, Turkana, Kenya under ledning av moderator Magnus Ekström med att dela sin bild av flyktingsituationen.
Utgångspunkt för samtalen var att hitta tio sätt att skapa en mer inkluderande stadsmiljö för flyktingar. Hur sker det i verkligheten, på en lokal nivå?
För Mark Ewesits Turkana County i Kenya är situationen pressad.
– Vi har 200 000 flyktingar i Turkanalägret, varje dag kommer 1 000 nya flyktingar från våra grannländer – så ser trycket ut i vårt land. Hur skapar vi ett drägligt liv för dessa människor? Vi har gett guvernören i Tukana ansvaret att bland annat ta fram en plan för hur stadens ytor kan utnyttjas bäst.
Tidigare fanns ingen strategi för att ta hand om dessa flyktingar och det var brist på vatten, infrastrukturen fungerade inte, människor hade ingenstans att bo.
– Vi vill nu skapa en yta för alla som kommer till oss där de basala faciliteterna finns för dem, säger Mark Ewesit.
Även Joseph Ssenyonga vittnade om en flyktingsituation på bristningsgränsen:
– We are overcrowded, säger han.
Susanne Hedlund fick frågan: ”hur kan vi prata om flyktingkris i Sverige när man ser hur det ser ut i dessa två länder?”
– En av de viktigaste frågorna är att skapa boende för flyktingarna. Utbildning och arbete är också viktigt för att känna sig inkluderad i samhället. Jag tror kommuner och staten behöver samarbeta tydligare för att skapa en bra miljö för flyktingar. Det är även en fråga om förståelse och attityder hos lokalbefolkningen, säger hon.
Mark Ewesit, berättade om lokalbefolkningens förmåga att framgångsrikt hjälpa flyktingar hitta ett hem långt ifrån hemma.
– Det börjar uppifrån, vi har en president som vill ge flyktingar ett hem. Det har skapat en vilja hos befolkningen att vilja välkomna flyktingar. I Kampala, där jag bor, finns områden där flyktingarna har möjlighet att klara sig själva, vilket gjort att de känner sig fria, de har valmöjligheter att skapa sig ett liv. Mycket beror på en öppen politik från vår regering, men med frihet kommer också krav och ansvar, säger han.
Panelen fick frågan: ”vad är det absolut viktigaste för att skapa en inkluderande stad?”
– Var modig, politikerna behöver se möjligheter snarare än svårigheter, sade Susanne Hedlund
– Lokalt ledarskap i kommunerna är viktigast. Staten behöver ge lokalt ledarskap en större inflytande, tycker Joseph Ssenyonga.
– Uppmuntra politiker att skapa lagar som verkar inkluderande för alla. Ta fram program som utvecklar staden för lokalbefolkningen lika väl som flyktingar, tycker Mark Ewesit.
Ulrika Modéer, statssekreterare hos Isabella Lövin, minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, tog tillsammans med Mohammed Al-Saud, The Young Republic och Natalie Ebehad, Head of Democracy Assessment, IDEA därefter plats på panelpodiet och fick frågor om informella barriärer
– Det skapas stress hos den mottagande kommunen när de blir överhopade med flyktingar. Vi har resurser, men också höga krav på standard. Vi behöver jobba med långsiktiga mål, vilket kräver en stor insats av alla. Vi kan titta på andra länder och lära oss, säger Ulrika Modéer.
– Språkbarriärer är viktiga att bryta, menar Natalie Ebehad. Inte bara för flyktingarnas möjligheter att ta till sig information, utan även för lokalbefolkningen för att förstå de som kommer hit.
Mohammed Al-Saud vill jobba med attityder, hur svenskar ser på flyktingar:
– Flyktingar är inte en homogen grupp, de har väldigt olika behov och bakgrund och de behöver mer än mat och en filt. De behöver social inkludering och en möjlighet att bli en del av den demokratiska processen, säger han.
Moderator Magnus Ekström talade om att staten har en formell plikt och undrade om det finns en personlig moralisk plikt att bli en del av lösningen för flyktingarnas situation:
Natalie Ebehad:
– Vi har sett människor gå till tågstationer för att välkomna flyktingar medan deras land har stängt gränserna. Det är inget argument att ens land inte kan ta hand om fler flyktingar. Jämför med andra länder i Afrika, Jordanien…det är en politisk ursäkt att vi inte har resurser att ta emot flyktingar.
Mohammed Al-Saud, säger:
– Vi kämpar verkligen för att staten inte ska se det som att man ger hjälp, det är en laglig skyldighet stater och länder har. Vi måste titta på flyktingfrågan på en makronivå, inte en mikronivå.
Att moral och politik inte får ha olika agendor var alla överens om:
– Det är ett privat beslut hur engagerad man blir i flyktingmottagandet, men det måste börja med ett personligt engagemang. Staten är människor och det som sägs från politikerna måsta tilltala våra personliga värderingar. Det behöver skapas en koppling och närhet mellan politiker och människor, säger Natalie Ebehad.