ICLD

Vad är viktigare än det som berör alla kvinnor och män?

25 Februari 2018


Rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser för kvinnor och män är det femte målet för hållbar global utveckling.
Ett av de viktigaste enligt många. Och det mål som står i fokus i ett av ICLD:s utbildningsprogram.
– Jag vill se förmågan till jämställdhetsanalys utvecklas på den lokala nivån och faktiska verktyg för att integrera jämställdhet i kommunerna, säger Aggripina Mosha, jämställdhetsexpert från Tanzania och en av fyra mentorer i ICLD:s nyutvecklade Genderprogram.


Under en kall vintervecka sammanstrålade några av de vassaste jämställdhetsexperterna från östra och södra Afrika i Sverige. Uppdraget var att tillsammans med ICLD finslipa upplägget i det internationella utbildningsprogram i vilka de ska vara mentorer de kommande arton månaderna.
”Gender Mainstreaming Local Democracy” är inne på sin sjunde upplaga men till skillnad från de sex första omgångarna har designen ändrats för att säkra genomslaget. Nytt är också att upptagningsområdet är flyttat från Asien, via Östeuropa, till Afrika. Ett 30-tal deltagare från Kenya, Tanzania, Uganda och Zambia har valts ut och förbereder sig nu på uppstart i Uganda i slutet av mars.

Att skapa institutionalisering och säkra utveckling av demokrati på den lokala nivån handlar framför allt om att säkra processer. Därför lägger ICLD stor vikt vid att designa utbildningsprogrammen så att alla komponenter finns på plats för att stötta deltagarna i hur deras egen och teamens utvecklingsprocess leder till just institutionalisering.

Experter på jämställdhet
En av flera komponenter är att ha erfarna mentorer som besitter olika styrkor på området jämställdhet och förändringsprocesser, samt förstås kunskap om de särskilda förutsättningar som råder i respektive land.


Joan Kariuki, Ana Maria Vargas Falla,
Jimmy Chulu, Aggripina Moscha och
Susan Asio i Lund.


Här är mentorerna som representerar de fyra länder som har kunnat söka utbildningen: 

Aggripina Mosha från Tanzania verkar som oberoende konsult efter att i över tjugofem år, sedan innan FN:s fjärde världskonferens om kvinnors situation i Peking 1995, ha arbetat för kvinnors plats i utvecklingsfrågor, kapacitetsutveckling och jämställdhetsutveckling. Aggripina har lång erfarenhet av att ha utbildat politiker i jämställdhetsfrågor.

Susan Asio är jämställdhetskonsult och specialist som arbetade för flera olika kvinnorättighets- och jämställdhetsorganisationer i Uganda. Hon har också utbildat mycket i jämställdhet och har gjort mycket påverkans- och policyarbete och för jämställdhetsutveckling.

Jimmy Chulu från Zambia är utvecklingsfilosof och har i över tjugo år fördjupat sig kring lokal demokratiutveckling och jämställdhetsbudgetering och har författat ett antal böcker i ämnet.

Joan Kariuki har som jurist flera års erfarenhet av policyfrågor och ha ägnat stor del av sin mission till kvinnor och flickors tillgång till rättvisa inom olika ideella organisationer i Kenya och att förespråka kvinnor och ungas rätt till inkludering.
Nytt grepp stärker mentorerna

ICLD:s utbildningsprogram har alltid använt sig av mentorer men upplägget har sett olika ut. I det nya Genderprogrammet är regionala mentorer experter i deltagarnas kontext, mentorerna kommer få en större dos av egna förberedelser av programmet och i svenska förhållanden innan programmet drar igång.
– Vi har samlat dem här i Sverige för att de ska lära känna de föreläsare som deltar i programmet, för att de ska få en uppfattning om den svenska kontexten och det som deltagarna kommer uppleva på plats i maj när deltagarna kommer till Sverige. Vi vill att de ska lära känna varandra och utvecklas till ett team, berättar Kristin Ekström som ansvarat för de tidigare Genderprogrammen och Anna Hedlund som tar över när detta program drar igång i mars.

– För mig är utbytet av kunskap en nyckel till framgång, att bygga på deltagarnas egna erfarenheter. Med en gnista från en engagerad föreläsare som brinner för ett särskilt perspektiv, kanske ansvarar för en aktuell forskning, eller som kan dela med sig av ett relevant verktyg kan alla få inspiration till fortsatt reflektion och kapacitetsutveckling, säger Anna.

Förändringsprocessen är nyckeln
Alla mentorer har lång erfarenhet av att stödja processer och individer för att nå institutionalisering. När de reflekterar över sina uppdrag som mentorer och den förändring de hoppas på för de deltagande kommunerna, är det tydligt hur möjligheterna till institutionalisering är det viktiga.

Vilken är din viktigaste roll som mentor i programmet?
– Eftersom lärprocessen är nyckeln i programmet hoppas jag att den i leder till institutionell förankring på hemmaplan för deltagarna. Vår viktigaste roll som mentorer är att facilitera, stötta och motivera deltagarna, säger Jimmy Chulu, som tar med sig sina erfarenheter som mentor i andra ICLD-program.
-Jag vill stödja dem i förändringsprocessen och inte minst stötta dem i att bli entusiastiska för att också kunna sprida sina nya insikter och verktyg för jämställdhetsintegrering vidare från sitt eget distrikt till flera lokala områden i Kenya, säger Joan Kariuki.

Vilken förändring vill du se med programmet?
– Jag vill se de här förändringsagenternas analytiska färdigheter utvecklas. Jag vill se praktiska verktyg för jämställdhetsintegrering på lokal nivå. Den nationella nivån i Tanzania har lagarna, men den lokala nivån behöver verktyg för att något ska hända, säger Aggripina Mosha.
– En fördjupad uppfattning om vikten av jämställdhet bland deltagarna är något jag verkligen ser fram emot. Som ett resultat av att teamen lär och delar erfarenheter med varandra, ser jag framför mig konkreta planer och verktyg för utveckling på lokal nivå i Uganda, säger Susan Asio.

När forskare och praktiker möts
De första dagarna i Sverige fick mentorerna träffa jämställdhetsexperter på SKL och ICLD och få en introduktion till både programmet och till jämställdhetsintegrering som metod i Sverige.
Sedan bar det vidare till Forum Jämställdhet i Karlstad där de träffade svenska kollegor och tog del av ett svenskt perspektiv på läget för jämställdhet i en rad olika frågor. Därefter reste Aggripina, Jimmy, Joan och Susan vidare mot Lund.


På Forum Jämställdhet stötte de nya mentorerna
på en tidigare mentor i ICLD:s Genderprogram,
Torbjörn Messing, och fick en stund att dela erfarenheter.


Därefter for de till Lund där de möttes av Ana Maria Vargas Falla, Anna Hedlund, programansvarig ICLD och Annika Björkdahl, professor i statsvetenskap vid Lunds Universitet och tillika medlem i ICLD:s Advisory Group.
Annika som forskar på hur SDG mål nr 5 om Jämställdhet implementeras på den lokalt styrande nivån kommer att hålla en workshop i maj. I sin pågående forskning på temat i Bosnien-Herzegovina ser hon både positivt genomslag av hållbarhetmålet, men också en marginalisering, där svaret kan bli att kommunerna har större problem och utmaningar att tackla.
– Vad kan vara större utmaningar är jämlikhet? Hur kan något som påverkar inte bara 50 procent, utan 100 procent av befolkningen inte vara överordnat? säger Annika Björkdahl.

Det är på den lokala nivån som många av indikatorerna för jämställdhetsmålet kan göra skillnad och bidra till hållbarhet globalt; kommunerna kan vara föregångare för att betala lika lön för lika arbete, de kan skapa trygga miljöer för kvinnor och bidra till att bryta könsnormer på arenor där människor engagerar sig lokalt, för att nämna några områden.
Generellt ser både forskare och praktiker att såväl globala som nationella lagar och mål ännu inte sipprat ner och fått fäste i kommuner och regioner, konstaterar Annika och Ana Maria och får medhåll av samtliga mentorer.

Processerna leder till utvecklad demokrati
– Det är här alla inblandade kan se till att säkra processerna i den förändring som ska leda till att vi når de globala målen. Vi kan ställa frågor kring kärnområdena för lokal demokratiutveckling – jämlikhet och rättvisa, delaktighet, transparens och ansvarsutkrävande, säger Ana Maria Vargas Falla.
Hon exemplifierar med hur förtroendevalda och tjänstepersoner när de utvecklar sin service ständigt behöver ställa sig frågan: ”Vilka blir exkluderade om vi gör så här”, ”Vilka är inte här på plats och deltar”, ”Hur kommer det här påverka flickor och kvinnor, pojkar och män”, etcetera för att säkra ett hållbart inkluderande samhälle.
Rummet är påtagligt fyllt av en blandning av glöd, engagemang och frustration. Dessa människor som har arbetat för jämlikhet i över 30 år är en sådan uppenbar resurs för utbildningen och deltagarna.



Annika Björkdahl delar med sig av forskningen hon gör med Lejla Somun i Bosnien-Herzegovina, vilka styrkor och svagheter de upptäckt. Tillsammans med mentorerna resonerar hon om vad hon kan ta upp när deltagarna i maj kommer till Sverige på en två veckor lång utbildningsperiod.

– Precis så där är det även i Tanzania, utbrister Aggripina och får medhåll av de andra mentorerna på tal om behovet att öka kapaciteten att göra faktabaserade analyser som visar på befintliga gap och möjliga vinster för samhället med ökad jämställdhet. Vi skulle behöva en genusrevision i kommunerna, något som skulle kunna hjälpa oss att jämföra statistik.

Behovet av mätning och verktyg
Alla blir involverade i en diskussion om hur forskningsunderlaget i Annikas pågående studie skulle kunna förenklas och utgöra en integrerad studie i utbildningen där alla deltagare och deras kollegor i respektive kommun får svara på ett antal frågor för att mäta en utveckling på hur jämställdheten utvecklas. En så kallad ”baseline” som är så avgörande för att mäta resultat i utvecklingssamarbetet.
– Ja hur ska vi annars kunna mäta och följa utvecklingen i programmet eller i deltagarnas hemkommuner, säger Susan som ofta påtalar vikten av att följa och mäta jämställdhet i könsuppdelad statistik.

Det är lätt att se tillfredsställelsen hos forskningsledare Ana Maria och programansvariga Anna Hedlund som hela tiden strävar efter att alla delar i ICLD:s verksamhet ska vävas ihop och dra nytta av varandra för att skap ett större genomslag. Som här, när forskning och praktik möts, för att vässa ett upplägg som ska komma många kvinnor och män engagerade i den dagliga lokala demokratiutvecklingen till del. Och för att de i sin tur ska arbeta för jämställda, rättvisa och inkluderande verkligheter.

Vilka är de största utmaningarna i ditt land för att integrera jämställdhet? 
-Den låga kapaciteten för genusanalys och bristen på passion för förändring som en konsekvens av brist på kapacitet. Det finns ett underskott i kunskap, kapacitet och självförtroende när det gäller jämställdhetsintegrering och det behövs för att kunna ta ansvar och ta ledningen i ett förändringsarbete i Tanzania. Jag är glad att programmet har inriktat sig på detta gap, säger Agrippina Mosha.

-I slutänden handlar det om en förändring av tankesätt. Vi behöver en kritisk massa av vilja för verklig förändring för att nå institutionalisering i Zambia. Nu sitter vi fast på nationell nivå med antagna lagar. Den lokala nivån måste ta ansvaret för en helhetssyn, för att integrera varje process med ett genusperspektiv, säger Jimmy Chulu.

-Utbildningssystemet är ett av de största hindren i Uganda, det finns systematisk begränsning för kvinnor att få ordentlig utbildning, som i slutänden hindrar dem att bli ledamöter i parlamentet på grund av systemets regler, men förstås finns också kulturella aspekter som hindrar kvinnors deltagande, säger Susan Asio och betonar att det också råder en låg förståelse för jämställdhet som ett medel för hållbar utveckling och att hindret främst beror på de starka patriarkala normerna som styr de viktigaste institutionerna och processerna.

-Just nu står vi inför en backlash som kommer att bli en verklig utmaning. Vi måste ta itu med åsikter om att vi har försummat pojkar och män i vår kamp för jämställdhet. Det här är en enorm backlash i Kenya och det tar död på diskussionerna. Nu behöver vi fakta mer än någonsin, för att inte falla tillbaka, säger Joan Kariuki.


Under en workshop i Lund möttes de fyra nya mentorerna för ICLD:s utbildningsprogram "Gender Mainstreaming Local Democracy" både programansvariga och forskare på området. Från vänster Joan Kariuki, Aggripina Mosha, Annika Björkdahl, Ana Maria Varas Falla, Jimmy Chulu och Anna Hedlund.