Samarbetsland: Zimbabwe

Zimbabwe försöker resa sig efter år av splittring, maktkamper och korruption. Befolkningen har länge plågats av hög arbetslöshet och längtar efter demokrati och ekonomisk tillväxt.
– Jag tror inte på någon stor förändring, säger Virginia Makanza. Det är samma gamla regering. Han hade chansen att bilda en koalitionsregering med oppositionen, och då hade vi inte behövt ett val som landet inte har råd med.

Har livet förändrats över huvud taget för vanliga människor sedan maktbytet?
– Inte än, förutom möjligheten att kritisera och den plattform på Facebook där han svarar på frågor som kommer från folket, säger Virginia Makanza, föreläsare vid Midlands State University och expert på lokal ekonomisk utveckling och hållbar försörjning.

President Mnangagwa vill locka utländska företag att investera och försöker reparera relationerna till väst. Om han kommer att lyckas eller inte beror på hur öppen han är för förändringar, menar Virginia Makanza. Vissa aktiviteter har startat med återupplivandet av Zimbabwe Iron and Steel Company (Ziscosteel), Sable Chemicals, ZimAlloys och andra företag.

Det är fortfarande amerikanska dollar och sydafrikanska rand som används som valuta.
– Det är bra. Så fort de lanserar en lokal valuta kommer inflationen att skena eftersom de kommer att frestas att trycka mer sedlar för att råda bot på dagens brist på kontanter, säger hon.

Vilka skulle du säga är de största utmaningarna för landet?
– Ekonomisk tillväxt, eftersom alla större industrier har slagit igen. Att skapa arbetstillfällen och förbättra levnadsstandarden genom att förbättra de lokala myndigheterna tjänster. Vår infrastruktur behöver verkligen rustas upp och vägarna är knappt framkomliga. Oförmågan att tillhandahålla vatten och sophämtning är några av alla problem, säger Virginia Makanza.

Arbetslösheten är ett allvarligt problem i Zimbabwe. Virginia Makanza hävdar att ingenting har förändrats – industrier slår igen och den informella sektorn sväller i takt med att befolkningen desperat försöker försörja sig.
– Det finns tusentals utexaminerade studenter från landets 21 universitet som inte lyckats få någon anställning, säger hon.

Korruption och svågerpolitik har inte försvunnit med Emmerson Mnangagwa som president, berättar Virginia Makanza:
– Det kommer att ta tid att bli av med det. Presidenten borde visa sitt engagemang att stoppa det. Och de offentliga utpekandena var bara ett spel för gallerierna. Vi förväntade oss att de stora aktörerna skulle pekas ut, men istället var det mindre importföretag.
Det går inte att ta tillbaka markreformen från 2000, säger hon. En markkommission har tillsatts och inlett sitt arbete. 

Tror du att de vita jordbrukare och politiska motståndare som flydde landet under Mugabe kommer att återvända?
– De har fått tillåtelse att återvända och bedriva jordbruk i samarbete med zimbabwier. En del kommer tillbaka och några av de som flydde har signalerat att de har för avsikt att återvända. Vi hoppas att en av markkommissionens rekommendationer blir rationalisering så att ett fåtal inte äger det mesta av marken.

Rädslan för polisen och underrättelsetjänsten lever fortfarande kvar, i synnerhet på glesbygden, enligt Virginia Makanza.
– Men polisen har slutat att trakassera människor på vägarna och folk vågar säga ifrån mer, de är inte längre lika rädda.

Hur ser framtiden ut för Zimbabwe nu när Mnangagwa är president?
– Man måste skilja på Emmerson Mnangagwa som person och vad som är möjligt under hans styre. Det tar tid för industrier att öppna. Verklig förändring bygger på val, och val handlar inte nödvändigtvis om att vinna, utan att bemyndiga Mnangagwa att signalera en nystart, säger hon. För den kommunala sektorn ser framtiden ljus ut, eftersom vi har en ny minister med stor erfarenhet av lokalt styre och vi är hoppfulla att han kommer att kräva att kommunerna visar resultat. Den nya dispensen öppnar upp för den lokala ekonomin och de lokala myndigheterna att utvecklas.

Internationellt Centrum för Lokal Demokrati (ICLD) arbetar för att stärka den lokala demokratin i Zimbabwe. Sedan 2011 har man organiserat fyra internationella utbildningsprogram med sammanlagt 83 deltagare. Mellan december 2016 och maj 2017 medverkade 70 av dessa deltagare i en studie beställd av ICLD för att sammanställa vilka insikter dessa utbildningsprogram givit. Målet var att konsolidera utbildningsinsatsernas växande effekter.

Studien utfördes av Kudzai Chatiza, forskare och konsult vid Development Governance Institute i Zimbabwe, och Virginia Makanza, föreläsare i lokalpolitiska studier vid Midlands State University i Zimbabwe.

Kan ni peka på områden där det går att stärka och förbättra ICLD:s arbete i Zimbabwe?
– Att redan från början involvera de enskilda kommunerna så att de förbinder sig att stödja och göra det möjligt att applicera kunskaperna. Och att skapa en alternativ samhällsversion av utbildningsprogrammen, eftersom de är så viktiga, i synnerhet som en resurs för lokala politiker, säger Kudzai Chatiza.
Han anser också att det är av stor vikt att förbättra samarbetet med universitet och andra lokala kunskapsorganisationer, forskare och kapacitetsutvecklingsexperter eller organisationer som delar ICLD-material på nätet.

Var det någonting i studien som förvånade er?
– Att lokala politiker och tjänstepersoner upptäckte att transparens lönade sig. Vi blev också överraskade att många tidigare utbildningsdeltagare inte visste hur de skulle konsolidera sina erfarenheter. Det återstår fortfarande många erfarenheter att samla in och analysera, och vår studie är bara en första del.

En slutsats av studien var att stödet till och samarbetet med universitetets institution för lokalpolitiska studier ökade dess inflytande över sektorn och skapade tydliga hållbarhetsperspektiv.
Kan en större del av det lokala demokratiarbetet ske i skolor och på universitet?
– Den politiska situationen i Zimbabwe gör det svårt att genomföra det i större skala via skolor, även om 2013 års konstitution anger normativa förväntningar på en fullskalig demokratisk utveckling. Att gå via universitet är en bra möjlighet som kan dra nytta av det pågående arbetet på departementet för högre utbildning att koppla samman lokala myndigheter och universitet i Zimbabwe, säger Kudzai Chatiza.

Att tänka utanför ramarna nämns som en viktig lärdom i studien.
Hur viktigt är det att tänka utanför ramarna för att driva demokratiprocessen framåt? Var det en utmaning för deltagarna?
– Det är främst strukturella och kulturella faktorer som håller tillbaka deltagarna. De måste medvetet befria sig från dem för att skapa plats att applicera de nya idéer de lärt sig under utbildningen. De internationella utbildningsprogrammen har varit ganska bra på att hjälpa deltagarna att förverkliga sin potential att göra saker annorlunda, att tänka och agera utanför vedertagna ramar, säger Kudzai Chatiza.

Majoriteten av de som genomgått de internationella utbildningsprogrammen är kvinnliga tekniska och politiska ledare. Studien visar dock att den lokala demokratiska miljön begränsar utbildningsprogrammens genomslagskraft på olika nivåer.
Har ni några förslag på hur dessa miljöer kan öppnas upp?
– Det första internationella utbildningsprogrammet vände sig till kvinnliga ledare, och även om manliga lokala ledare tillkommit har man etablerat en ”kultur” för att säkerställa fler kvinnliga ledare. Genom att bygga upp lokala resurser för att stödja och koppla det till pågående projekt som den svenska staten stöder, exempelvis kring socialt skydd, skulle deltagarna kunna applicera sina kunskaper på finansierade projekt, säger Kudzai Chatiza.
 
Deltagarna lärde sig mycket av att studera det lokala politiska arbetet på plats i Sverige, och det var en ögonöppnare för de egna ledarskapsvalen innan utbildningen, visar studien.
Hur värdefulla är utbildningsresorna till Sverige?
– Mycket värdefulla, eftersom det är första gången de flesta deltagarna får uppleva ett moget demokratiskt system som arbetar för och med medborgarna. För majoriteten var det faktiskt en överraskning som förändrade deras attityd för alltid.

Finns det svårigheter i att omsätta era lärdomar till förhållandena i Zimbabwe?
– I grunden vill Zimbabwes medborgare, precis som alla andra människor i världen, ha ett demokratiskt styre. Det nämns även i statliga policyer och lagar. Men dagens makrostyrda struktur, kultur och praktik gör det svårt att införa fullständig demokrati. Därför är det en utmaning att genomföra deltagarnas innovationer i större skala.

Efter att ha exponerats för alternativa lokala demokratiförhållanden i Sverige kunde flera av deltagarna utmana det socioekonomiska tryck som formade deras ledarskapsval innan utbildningen, visar studien.
Hur har lokala ledare i Zimbabwe lyckats övervinna dessa svårigheter?
– De använder främst sina nya kunskaper och bjuder in andra parter för att få igång en förändring. Ofta används utbildningar och workshops för att introducera nya idéer.

Studien ger också förslag på framtida initiativ för ICLD och andra aktörer som vill stärka den lokala demokratin i Zimbabwe:
– Skapa lokala plattformar för att bevara förändringsarbetet och öka dess räckvidd.
– Utforma arbetsintroduktioner för kommunalråd genom att anpassa relevanta aspekter från utbildningsprogrammen.
– Exponera viktiga statliga institutioner, t.ex. departementskommittén med ansvar för lokala myndigheter, för att expandera det område inom vilket deltagarna kan använda sina demokratiska kunskaper.
– Skapa ett ramverk för kommuner i samarbete med utbildningsprogrammens deltagare för att identifiera och stödja förändringsprojekt och strategiska ärenden.
– Stärka framtida deltagares val, förberedelser och stöd (under och efter utbildning).

En ganska unik lärdom för deltagarna var att de själva kan välja vilken typ av ledare de vill bli. Kapacitetsutveckling, i synnerhet om den frigör deltagarnas personliga potential, gör det lättare att göra relevanta val.
Stadssekretariaten i Ruwa och Chegutu beslutade om öppenhet eftersom transparens lönar sig och gör det möjligt för människor att växa och göra skillnad.
Kom fördelarna med transparens som en överraskning för de lokala ledarna?
– Det var nog mer en läxa än en överraskning, säger Kudzai Chatiza.