Utbildning skapade respekt och en plattform för utveckling

Åtta år med många utbildningar och olika ICLD-program, nu senast ”Local Leaders – Capacitating Local Politicians in Zimbabwe” för 2016, har lagts till handlingarna och 2017- 18 års omgång är igång.
I Harare diskuterades vikten av att politiker och tjänstepersoner samarbetar för att nå uppsatta mål och hur de kan sporra varandra.
Att ta plats i det offentliga rummet är ingen självklarhet, speciellt inte för kvinnorna.
Men det där ändras.

Shannon berättar om möten med blyga, tillbakadragna och osäkra kvinnor som blommat ut till starka initiativrika individer.
– Det är fantastiskt att se hur de förändras och hur snabbt det kan gå. De får självförtroende och vågar ta plats, säger Shannon.

Fördelningen kvinnor och män var ungefär 50-50, de flesta av kvinnorna kom från de två program för politiker som är kvinnor som ICLD genomfört i landet.
De senaste tre åren har antalet kvinnor i utbildningsprogrammet ökat, en medveten strategi för ICLD som inte haft svårt att hitta deltagare som vill vara med.
– Men det är lite knepigt att hitta kvinnor som har rätt mandat och kraft att förändra saker i sitt område. Bara efter ett år i programmet har det hänt jättemycket med deras förmåga, då är den på hög nivå, det är mästarklass, säger Shannon Lövgren.

Vad är hemligheten bakom förvandlingen?
– När de reflekterar tillsammans och inser att de har ett mandat, att de blivit valda in i en position som erbjuder dem möjligheter att göra bra saker blir de stärkta av det. De behöver uppmuntras lite för att förstå det och få självförtroende och bättre självkänsla, säger Shannon.
Särskilt när kvinnorna tillsammans gavs möjlighet att uttrycka sina åsikter och idéer uppstod en kreativ miljö.

Kan männen känna sig hotade av ett starkt fokus på genus i programmet?
– Vi försöker skapa en atmosfär där alla känner sig trygga och ingen lämnas utanför. Männen förstår att kvinnorna befunnit sig i en underlägsen position och blir uppmuntrade av att man faktiskt kan göra saker bättre tillsammans.
De insåg ganska snart att genom att lyfta fram kvinnorna skapades bättre möjligheter att driva igenom visioner och projekt. Det har därför blivit en bra ”vi”-känsla bland deltagarna i projektet.

Vilken var den viktigaste erfarenheten av den här dagen?

– Att de nätverkade med varandra. De kommer från olika politiska partier, olika åldrar, män och kvinnor, de kommer från landet och från staden med olika frågor på bordet. Nu gjorde de saker tillsammans.
Ett speciellt ord dyker upp när Shannon Lövgren beskriver det som skett i den här gruppen:
– Respekt. De har genomgått samma förändring, de har delat erfarenheter och gjort saker tillsammans vilket skapat en bra kontakt mellan dem. Och byggt en hel del respekt.

Vilka är de största utmaningarna framåt?
– De har alla sidor kvar att förbättra i sitt ledarskap. Det kan vara att planera bättre eller hålla tider, men den största utmaningen för dem är att inte splittras på grund av politisk färg. Det är val i Zimbabwe nästa år så det blir viktigt att de kan hålla kontakten som vänner och inte låta partipolitik komma emellan.

Kan det här arbetet överbrygga partiskillnader tror du?
– Absolut, det har vi sett tydliga bevis på. Särskilt när kvinnorna från olika partier samlas inser de att de haft många gemensamma upplevelser i sin bakgrund att ta sig igenom. De identifierar sig som kvinnor, inte politiker. Deras personliga situation är många gånger starkare än politiken.

Samtliga har tydliga uppdrag att leverera till sin kommun, men inte likt den svenska modellen utan tydligt riktat gentemot varje medborgare.
De är personligt ansvariga för varje människas möjlighet att få hjälp, vilket naturligtvis är omöjligt att leverera på.
– Men är du en bra ledare kan du göra ditt jobb på andra sätt. Som inte involverar korruption, säger Shannon Lövgren.

Även arbetssättet mellan tjänstemän och politiker pekar på förändringsbehov. Nuvarande system skapar parallelljobb snarare än synergier.
Även att politikerna har korta mandattider medan tjänstemännen kan vara kvar på sin post i upp till 20 år, är en faktor att ta hänsyn till.
– Ibland jobbar de mot varandra i stället för samma mål. Här har vi bjudit in dem för att visa hur de kan bli bättre tillsammans. De har aldrig haft chansen att prata på det här sättet, vi ger dem en plats och uppmanar dem att gemensamt diskutera sina mål.

Vad händer nu?
– De ska välja ett strategiskt mål för att förbättra i sitt ledarskap. Politikerna och tjänstemännen ska diskutera hur de tillsammans kan hjälpa varandra att bli bättre. Det kan till exempel handla om att planera möten.
De förväntas att i dagboksformat varje månad skriva en rapport till ICLD. Utifrån rapporterna kan ICLD därefter stötta varje individs arbete.
– Jag läser rapporterna och skickar dem vidare till en mentor i Zimbabwe som kommenterar och uppmuntrar. Ingen kritik, bara uppmuntran.

Är du hoppfull inför framtiden?
– Jag är jätteoptimistisk, de förändringar jag sett våra två program skapa är otroliga. Det känns som att vi gett dem en möjlighet, de har förstärkt den möjligheten och nu behöver vi nästan bara stämma av hur deras arbete går.
ICLD har bjudit in deltagarna i utbildningsprogrammet till Sverige för att ge dem perspektiv och nya intryck. Här fick de följa en svensk politiker (som också är mentor), vilket öppnat ögonen på både den svenska och den zimbabwiska politikern.

– Sverige har bra saker som Zimbabwe kan lära sig av och Zimbabwe har saker att lära oss, det är jättespännande, säger Shannon. Det finns massor av små idéer att plocka upp.
Det nya programmet för 2017-18 är nu igång. Den nuvarande gruppen blir mentorer för den nya gruppen som inleder sitt arbete i juli med en workshop i Zimbabwe.
I september kommer de till Sverige under två veckor.

– Då åker vi till Kiruna, där finns många inslag som påminner om situationen i Zimbabwe som vi kan jämföra.
Veckorna avslutas med några dagar i Stockholm.
– Målet är att öppna ögonen på de här människorna, det finns likheter och det finns skillnader mellan våra länder som är spännande att titta på, säger Shannon Lövgren.